Inte min påse chips direkt

tillbaka?

2008-03-03T13:35:00.000-08:00

jahapp, det gick väl ungefär som jag hade tänkt mig... Jag som bloggare, vilket jävla skämt. Klart jag inte skulle lyckas skapa den där bloggen som jag ville ha, den där med regelbunden uppdatering, fina bilder och djuplodande texter om mina minnen och mitt känsloliv (?!!!)...

känner mig rastlös, känner att jag borde blogga men nu när jag äntligen tar mig tid så känns det inte som att jag ahr någonting att säga om överhuvudtaget någonting. Av någon sjuk anledning längtar jag efter att pyssal. Och jag är ABSOLUT INTE en pysslig tjej. Minns pysselstunderna i skolan med fasa, minns hur ångesten växte ikapp med att jag klippte allt fel och fick klister överallt och sen satt jag där med nåt asfult halvfärdigt som fröken fick hjälpa mig att göra klart långt efter att alla andra var färdiga... Håhåjaja ljuva barndom, när ska jag någonsin sluta älta och hitta fel på min präkiga svenneuppväxt?

nog för idag, kanske återkommer jag, kanske inte.

Fylleblogg!!!!!!!! Eller rosévins fyllan är den bästa fyllan

2008-01-12T18:52:00.000-08:00

okeeeeja, fylleblogg alltså. fingrarna stelfrusna, jävla norrland säger jag bara. sååååååå, kvällen alltså: förfest med partner in crime häruppe, kamn säga att kvällen avslutades med nyt skvaller som jag inte kan avslöja här men som ändå var kul att veta. Plus självförtroendeboost, min intuition inte vara så jävla lost, jaja gött med upprättelse eller vadå?! annars; försökte övertalaen att vi bott i samma korre och tror fan i mej att jag har rätt och en annan att han är minsebie-substitut häruppe men han ville fan inte. han borde, han har första säsongen av gilmore girls på dvd, asså fatta!!!!!!! sen så blev jag även jävligt bitter över att en kille som ville ligga med mig i våras gck hem med en annan tjej, inte för att jag vll men fatta dissen ä då. döööööööör. och killen sover så knulla blir det fan inte.

jag kan inge skriva, bokstavligen, ser typ inte tangenterna. puss

palcera här in valfri lämplig textrad av the doors/janis jopplin/jimi hendrix/can/jeffersons airplane etc

2008-01-10T11:36:00.000-08:00

Ååååhhhhhh, kollar jsut nu på SVT,s dokumentärserie om hippies och även om dokumentären är sugig som få, jag menar hur kul är det med 40-talister som sitter och beklagar sig över att musikfestivaler inte är vad de en gång varit blandat med alldeles för många klipp från typ roskilde - 94 så får åsynen av hippies i San Fransisco 67 fortfarande mina ögona att bli dimmiga av längtan.

När jag tänker på tonåren vilket, tyvärr, händer alldeles för ofta speciellt med tanke på att jag är 23, så tänker jag på mig själv mest från pandatiden. Förmodligen för att det trots allt är svart kajal och ööhhhhh, The Smiths som satt störst prägel på den jag är idag men det fanns en tid innan randiga tröjor och suktande efter androgyna män tog över mitt liv. En tid då bilder av dansande barfotahippies i angorakappor och pärlband gjorde mig knäsvag och fick mitt femtonåriga hjärta att klappa vilt av längtan. En tid då Jim Morrison var största idolen och (givetvis) bästa runkobjekt och då det var till tonerna av Janis Joplin som jag grät mig till sömns om kvällarna. En tid då jag förtvivlat gärna ville sticka ut men trots långkjolen och tunikan och från syster ärvda doc Martins såg hopplöst mainstream ut. Och då drömmen om Woodstock var aldrig så långt borta som vid bafotadans till Jimi Hendrix på bandaren i kompisens villaträdgård.

Jag minns att jag också drömde om att i framtiden få läsa på folkhögskola för det var där jag trodde att nutidens hippies höll till och typ låg i hög och kramde varandra iklädda de allra finaste manchesterbyxorna och när de var färdiga med kramandet så tänkte jag mig att de satt i ring och spelade gitarr och sjöng gamal Wiehelåtar. Herrejisses, det är skönt att jag trots allt varit utsatt för någon typ av utveckling.

rödsprängd och arbetslös

2008-01-08T11:24:00.000-08:00

lämande med gråtklumpen i halsen in uppsatsen imorse. ignorerade pinsamma formaliamissar men hatade mig själv (givetivs! vad annars?) mer än nånsin tidigare gick hem till dålig stämning och misslyckades med att vända tillbaka dygnet. surfade på ams och fick ännu mer ångest. jahapp, då var man liksom arbetslös då. älskar att vara student. hatar att jobba. jag ger det typ en vecka innan jag ringer kommun och går ner mig i träsket igen. en ska är iallafall säker; jag ska räkna matte tills jag går under för att det här halvåret inte ska kunna blickas tillbaka på som menlöst elände.

det var väl det. nu fortsätter stirrandet och handlingsförlamningen och äcklet inför ögonen som är alldeles röda. tjing.

God fortsättning vänner...

2008-01-05T09:39:00.000-08:00

Eftersom det redan är femte dexember antar jag att det är lite försent för att göra 2007 års sammanfattning. Så låt mig istället bara konstatera att 2007 var året då jag började anse aerobic vara en skojig fritidssysselsättning och året då Britney Spears fick mig att gråta som ingen annan.

2008 kommer för övrigt bli året då jag tar över bloggsverige.

lusselelle

2007-12-13T16:57:00.000-08:00

himla käck titel på inlägget. jag har verkligen itne fått kläm på det där med blogginläggstitlar. kan ju bero på hur ofta jag uppdaterar... övning ger färdighet blablabla... idag (igår) tvingade jag upp killen på lussefrukost, han gnällde över torra lusseullar. as. sedan frotterade jag mig i kulturella sammanhang och kunde än en gång konstatera att jag fattar looken men inte innehållet. men looken å andra sidan, herregud... jag är helt enkelt den perfekta kulturflickan, jävligt last season (empriskuren svart klänning med "vintage"skärp! stövlar med så jävla ful sula men ändå sååååå kulturtant 40+!) men det är lugnt, den ultimata kulturflickan handlar trots allt mer om den svarta klänningen och de grubblande ögonen under lugg än om rätt säsong. åhhhåhå, det är helt jävla sinnes hur jag uppfyller minsta lilla aspekt av den klyschan. ser mig själv framför mig på vernissagerna jag aldrig går på på gallerierna som inte finns och hur jag som trutar så där lite filmstjärnefarligt med de (vid festliga tillfällen) rödmålade läppar åt förtappade konstnärssjälar till främlingar... förresten, är inte jag urtypen för person som skulle inleda ett smutsigt passionerat förhållande med en gift professorstyp? iaf, mitt bilningskomplex när det kommer till innehållsbiten vr förmodligen den utlösande faktorn till att jag resten av dagen helst av allt ville lägga mig och självdö under en gran. dessutom sa jag årets pinsamhet som inkluderade ordet mys men som det int finns en chans att jag någonsinnagonsin skule skriva ner.
godnatt

2007-12-05T14:16:00.001-08:00

just nu diskuterar dom cancervård på fyran. Hjärtat har stelnat till en hård klump som gör ont. Väldigt ont.

2007-12-05T14:02:00.000-08:00

bloggen har fått en usel start känner jag. Väljer att skylla på strul med inloggning vilket i och för sig också är sant. Wellwell, nu när jag iallafall är här så kommer jag inte på nåt kreativt att skriva om ändå. Kan inte nån utmana mig på en sån där töntig bloggutmaning i listform? Älskar att fylla i listor. Annabanana hoho???

Det där om att blogga...

2007-11-30T16:46:00.000-08:00

Nu hade jag tänkt skriva något putslustigt i stil med att jag börjar blogga för att jag vill bli bloggkändis, för att jag vill bli länkad till, få hundra kommentarer per inlägg vilket så småningom leder till extraknäck som krönikör och slutligen att min blogg kommer ut i bokform... Men sedan blev klockan mycket jag jag sentimental med den och därför blir det ingenting sådant. istället vill jag skriva ett par ord om det där andra, det där om själva skrivandet som gnager i mig. Hur jag egentligen vill skriva öppet och ärligt och naket och allt det där men att jag inte kan för att jag inte vet hur jag gör. En gång i tiden trodde jag ahde ett hum om det där, eller gjorde iallafall tappra försök till att bygga min identitet kring mig själv som en skrivande människa. Men nu; inte ett skrivet ord förutom skolarbeten och mail på fleraflera år. Ibland när jag blir rastlös och uttråkad och ingeting känns kul är det för att jag egentligen vill skriva men inte kan för att jag inte vet hur eller vad. För at tomma word-dokument skrämmer mig när de blinkar ilsket vita mot mig från skärmen, för att jag, antar jag, är rädd för att det ska bli så uppenbart att jag är dålig på det enda som jag någonsin trott mig vara åtminstone lite bra på. Och samtidigt är det väl därför jag vill blogga också, för att våga , för att släppa spärrarna och för att öva upp formuleringsförmågan. Sedan är det det där andra också, om all min bitterhet som jag iochförsig på något vänster finner rätt så charmernade men som ärligt talat håller på att äta upp mig inifrån. Jag vill helte nkelt ha en plats där jag kan spy galla över alla mer eller mindre banala oförrätter osom jag ansett drabbas mig. Jag är för ung för att få snipiga bitterrynkro kring munnen och mitt botoxkono är skrämmnade tomt.

Fy fan vad jag kommer ångra det här imorgon förresten. Godnatt.

Idag

2007-11-29T13:13:00.000-08:00

... har jag:

varit på föreläsning (åhh, älskar min klass! Måste bara skriva det... Inte så mycket för dom som går där (jo men det med) utan för att jag helt enkelt är klassens ballaste brud. Hahahaha, älskart! Aldrig under min tolvåriga skolgång var jag det minsta poppis, önskar att jag kunde skriva att jag var en nörd för nördar har ändå så jävla mycket respekt så här i efterhand men näe, jag rätt och slätt töntig helt enkelt. Men nu... Har min egen plats i klassrummet som ingen annan vågar sitta på, det är jag som, för det mesta, står i centrum eller ären del av centrum under fikarasterna, det är jag som bestämmer när fikarasten är slut också och det är mina ideér alla hakar på. Jag är grymmast helt enkelt. Borde skaffa mig två underhuggare, ni vet som det alltid är i amerikanska high school filmer och sen kunde vi svassa runt på universitetet och så skulle alla vända sig om och så skulle vi dejta varsin doktorand eller vad nu en fotbollskille blir i universitetstappning... Vi borde ha likadana jackor som dom i Roses videon också. Åhhhåhåh, vad flott det hade blitt)

Vikt en massa tvätt istället för att plugga och blivit på djuriskt ilsket humör.

Gått jättelångt. I den Praktiska Jackan och teromobyxor. Efter att ha gått jättelångt fick jag den där influensaaccinsprutan och sen gick jag tillbaks jättelångt igen. Och nej, ahr ingen fobi för sprutor så det kan jag inte skriva nåt om men däremot har jag fobi för läkare. Mer om det nån annnan gång kanske.

Tränat. Jag ser ut som ett cepe när jag försöker skaka rumpa. Är verkligen den stela svennebananen personifierad.

Tänkte även skriva att jag ätit massa nyttig mat men sen kom jag på att det tycker jag abra för att jag åt lite linser föut. Har typ bara ätit en banan och druckit kaffe och litelite choklad. Lite ano-varning på det där faktiskt. Minus chokladen då.

Insett att jag hatar det här blogginlägget. God natt.

2007-11-28T14:41:00.001-08:00

jaha, kul att ha en blogg när man är alldeles för trött för att orka blogga. väldigt kul. fan jag som har peppat mer än jag någonsin gjort förr (lögn) inför att börja blogga. Nya friska tag imorgon?

Nu

2007-11-27T17:34:00.000-08:00

Nu börjar jag blogga. Min entré som bloggare blir inte så storartad som jag tänkt mig. Det grämer mig något alldeles oerhört.