Det där om att blogga...

Nu hade jag tänkt skriva något putslustigt i stil med att jag börjar blogga för att jag vill bli bloggkändis, för att jag vill bli länkad till, få hundra kommentarer per inlägg vilket så småningom leder till extraknäck som krönikör och slutligen att min blogg kommer ut i bokform... Men sedan blev klockan mycket jag jag sentimental med den och därför blir det ingenting sådant. istället vill jag skriva ett par ord om det där andra, det där om själva skrivandet som gnager i mig. Hur jag egentligen vill skriva öppet och ärligt och naket och allt det där men att jag inte kan för att jag inte vet hur jag gör. En gång i tiden trodde jag ahde ett hum om det där, eller gjorde iallafall tappra försök till att bygga min identitet kring mig själv som en skrivande människa. Men nu; inte ett skrivet ord förutom skolarbeten och mail på fleraflera år. Ibland när jag blir rastlös och uttråkad och ingeting känns kul är det för att jag egentligen vill skriva men inte kan för att jag inte vet hur eller vad. För at tomma word-dokument skrämmer mig när de blinkar ilsket vita mot mig från skärmen, för att jag, antar jag, är rädd för att det ska bli så uppenbart att jag är dålig på det enda som jag någonsin trott mig vara åtminstone lite bra på. Och samtidigt är det väl därför jag vill blogga också, för att våga , för att släppa spärrarna och för att öva upp formuleringsförmågan. Sedan är det det där andra också, om all min bitterhet som jag iochförsig på något vänster finner rätt så charmernade men som ärligt talat håller på att äta upp mig inifrån. Jag vill helte nkelt ha en plats där jag kan spy galla över alla mer eller mindre banala oförrätter osom jag ansett drabbas mig. Jag är för ung för att få snipiga bitterrynkro kring munnen och mitt botoxkono är skrämmnade tomt.

Fy fan vad jag kommer ångra det här imorgon förresten. Godnatt.

Idag

... har jag:

varit på föreläsning (åhh, älskar min klass! Måste bara skriva det... Inte så mycket för dom som går där (jo men det med) utan för att jag helt enkelt är klassens ballaste brud. Hahahaha, älskart! Aldrig under min tolvåriga skolgång var jag det minsta poppis, önskar att jag kunde skriva att jag var en nörd för nördar har ändå så jävla mycket respekt så här i efterhand men näe, jag rätt och slätt töntig helt enkelt. Men nu... Har min egen plats i klassrummet som ingen annan vågar sitta på, det är jag som, för det mesta, står i centrum eller ären del av centrum under fikarasterna, det är jag som bestämmer när fikarasten är slut också och det är mina ideér alla hakar på. Jag är grymmast helt enkelt. Borde skaffa mig två underhuggare, ni vet som det alltid är i amerikanska high school filmer och sen kunde vi svassa runt på universitetet och så skulle alla vända sig om och så skulle vi dejta varsin doktorand eller vad nu en fotbollskille blir i universitetstappning... Vi borde ha likadana jackor som dom i Roses videon också. Åhhhåhåh, vad flott det hade blitt)

Vikt en massa tvätt istället för att plugga och blivit på djuriskt ilsket humör.

Gått jättelångt. I den Praktiska Jackan och teromobyxor. Efter att ha gått jättelångt fick jag den där influensaaccinsprutan och sen gick jag tillbaks jättelångt igen. Och nej, ahr ingen fobi för sprutor så det kan jag inte skriva nåt om men däremot har jag fobi för läkare. Mer om det nån annnan gång kanske.

Tränat. Jag ser ut som ett cepe när jag försöker skaka rumpa. Är verkligen den stela svennebananen personifierad.

Tänkte även skriva att jag ätit massa nyttig mat men sen kom jag på att det tycker jag abra för att jag åt lite linser föut. Har typ bara ätit en banan och druckit kaffe och litelite choklad. Lite ano-varning på det där faktiskt. Minus chokladen då.

Insett att jag hatar det här blogginlägget. God natt.

jaha, kul att ha en blogg när man är alldeles för trött för att orka blogga. väldigt kul. fan jag som har peppat mer än jag någonsin gjort förr (lögn) inför att börja blogga. Nya friska tag imorgon?

Nu

Nu börjar jag blogga. Min entré som bloggare blir inte så storartad som jag tänkt mig. Det grämer mig något alldeles oerhört.