Det där om att blogga...

Nu hade jag tänkt skriva något putslustigt i stil med att jag börjar blogga för att jag vill bli bloggkändis, för att jag vill bli länkad till, få hundra kommentarer per inlägg vilket så småningom leder till extraknäck som krönikör och slutligen att min blogg kommer ut i bokform... Men sedan blev klockan mycket jag jag sentimental med den och därför blir det ingenting sådant. istället vill jag skriva ett par ord om det där andra, det där om själva skrivandet som gnager i mig. Hur jag egentligen vill skriva öppet och ärligt och naket och allt det där men att jag inte kan för att jag inte vet hur jag gör. En gång i tiden trodde jag ahde ett hum om det där, eller gjorde iallafall tappra försök till att bygga min identitet kring mig själv som en skrivande människa. Men nu; inte ett skrivet ord förutom skolarbeten och mail på fleraflera år. Ibland när jag blir rastlös och uttråkad och ingeting känns kul är det för att jag egentligen vill skriva men inte kan för att jag inte vet hur eller vad. För at tomma word-dokument skrämmer mig när de blinkar ilsket vita mot mig från skärmen, för att jag, antar jag, är rädd för att det ska bli så uppenbart att jag är dålig på det enda som jag någonsin trott mig vara åtminstone lite bra på. Och samtidigt är det väl därför jag vill blogga också, för att våga , för att släppa spärrarna och för att öva upp formuleringsförmågan. Sedan är det det där andra också, om all min bitterhet som jag iochförsig på något vänster finner rätt så charmernade men som ärligt talat håller på att äta upp mig inifrån. Jag vill helte nkelt ha en plats där jag kan spy galla över alla mer eller mindre banala oförrätter osom jag ansett drabbas mig. Jag är för ung för att få snipiga bitterrynkro kring munnen och mitt botoxkono är skrämmnade tomt.

Fy fan vad jag kommer ångra det här imorgon förresten. Godnatt.